I mitt första inlägg idag ställde jag mig frågan hur man tror sig kunna utavla vargbeståndet i Sverige genom att minska populationen. Svaret har kommit! Avsikten är inplantera nya obesläktade individer från b la Norge, Finland och Ryssland. Ett beslut som för övrigt inte är faställt i Riksdagen ännu.

Tillåt mig att få asgarva. Vilka markägare, dvs de som själva vittnar om att deras får har blivit rivna eller att deras jakthundar har dödats när de kommit allt för nära en vargfamilj, kommer att acceptera detta?

Dessutom vet vi redan att vargbeståndet i Sverige består av ett antal vargar som för inte så länge sedan självmant "invandrade" till Sverige från ovan nämnda länder och därmed har blivit en naturlig del i utaveln av det svenska vargbeståndet. Men det är kanske någon av dessa - med nytt blod - som man nu skjutit.

Sverige i ett nötskal. Återigen NÖTTER!!

Fortsättning på mitt tidigare inlägg idag:

6 timmar; 19 av 27 vargar skjutna. Ordförande i Naturskyddsföreningen, Mikael Karlsson rasar och kallar det "Rena Vilda Västern-jakten".

Artikel i kvällspressen

Svenska Naturskyddsföreningen rasar, Länsstyrelsen i de olika länen rasar, Svenska Rovdjursföreningen rasar, Världsnaturfonden rasar och faktiskt; Sverige rasar.

Läs gärna om vargen

Och som skrivet i tidigare inlägg;. Man har rapporterat minst 12 skjutna djur (19 enligt senaste rapporten) men alla har inte konstaterats avlidna. Jag frågade mig själv i en kommentar; Ligger det skadeskjutna vargar ute i skogarna??? Har jägarna med sig jakthundar för att bedriva eftersök på dessa skadeskjutna vargar eller ska dessa behöva gå en mycket plågsam död till mötes?

Det luktar brott mot jaktlagen lång väg!

Jag vill också poängtera att jag äter kött och då även viltjagat kött. Jag har inga problem med att äta kött och egentligen inga problem med jakt som sådan. Det jag vänder mig emot är hur just denna jakt bedrivs och syftet med den. Jag har ännu inte sett ett enda vettigt skäl till avskjutningen av 27 vargar. Jag har heller inte sett ett enda godtagbart skäl till varför man har godkänt jakt med motordrivna fordon. Jag har heller inte sett ett enda vettigt argument varför 12 000 personer behövs för att skjuta 27 vargar.

Det verkar dessutom råda kaos i skogarna. Dalarna ingår i ett av de fem län som fått tillåtelse att skjuta vargar. Av de 27 vargarna var deras kvot runt 8-9 stycken har jag för mig. Efter ett antal timmar var Dalarna tvungna att avblåsa jakten. Varför? Jo Dalarna hade farhågor om att fler djur än tillåtet hade skjutits. Vad är det för en samling nötter som är där ute i skogarna? Varje djur som skjuts ska rapporteras in till en central enhet samt sinsemellan jaktlagen för att man ska veta att kvoten inte överstigs. Vad ska de skylla på, de skjutgalna nissarna? Dålig mobiltäckning ute i bushen eller att kommandoradion frös i kylan? 

JEFVLA NÖTTER!!!

Stundtals blir jag så bottenlöst trött på den värld vi lever i men mest av allt blir jag rasande.

I morse inleddes den stora vargjakten i Sverige. Riksdagen har beslutat att tillåta licensjakt på 27 vargar fram till den 15 februari. Samma riksdag har beslutat att det inte får finnas fler än 210 vargar i Sverige.  Orsaken ska bland annat vara att det svenska vargbeståndet hotas av inavel och därför tillåts vargjakt i 5 olika län i Sverige.

Svindlande 12 000 jägare har registrerat sig för att delta. Redan för drygt en halvtimma sedan rapporterades 12 vargar skjutna, however, samtliga av dessa är inte konstaterade avlidna (!!!). 15 vargar kvar att skjuta alltså.

Förmodligen - eller med stor sannolikhet - blev jag tappad i golvet som liten. Jag förstår nämligen inte. Jag förstår inte hur man ökar utaveln genom att minska populationen. Vidare förstår jag inte hur man kan tillåta att 12 000 skjutglada nissar ger sig ut i skogen samtidigt. Risken är överhängande att man skjuter fler än kvoten. Svenska Rovdjursföreningen säger också;

"– Vi har bara 185-219 vargar i landet. Det är för tidigt att beståndsbegränsa. Enbart skyddsjakt borde tillåtas. 27 vargar innebär en minskning med tio procent, vilket kan få stora konsekvenser beroende på vilka vargar i en familj som skjuts. Valpar, födda i maj, kan dö indirekt."

Vidare blir jag fullständigt rasande när jag läser att man har godkänt jakt med snöskoter. Det har kommit enormt mycket snö i Sverige de senaste veckorna och det har fortsatt att snöa. Därmed har ingen bärande skare kunnat bildas ovanpå snötäcket trots kylan. Ingen match för en snöskoter men oerhört jobbigt och stressande för vargen som därmed får det mycket svårare att ta sig fram och fly. Det är inte - ur djurskyddssynpunkt - okej. Visserligen kan man säkert hävda att man därmed snabbt skjuter av vargarna utan att de stressas allt för mycket men jag anser att de inte ska stressas öht. Att sitta på pass i ett jakttorn och skjuta en varg som dyker upp på ett fält - totalt ovetande om faran - torde vara en mer humanitär jakt. De skjutglada nissarna har ju trots allt fram till den 15 februari på sig. Men samma skjutglada nissar vill väl inte sitta i ett jakttorn och frysa arslet av sig.

Tack och lov har Världsnaturfonden, WWF, reagerat och kristiserar jakten hårt. Det finns en strimma av hopp för mänskligheten.

Sitter här och tänkte försöka sammanfatta och avsluta år 2009. Passar på när det är lugnt och stilla hemma. Pojkarna sysslar med sitt. Sambon har gett sig ut för att nyårshandla. God mat ska införskaffas. Innan han gick spanade han ut genom fönstret, kollade temeraturen och sa "Ok, wish med good luck". Det är inte sådär rasande kallt ute, -10 grader och i stort sett vindstilla men det är snorhalt och han kommer nog inte vara ensam därute, varken på vägarna eller i affären. Min stackars lille hjälte.

Så år 2009! Var det ett år att lägga till i ett av hjärnans alla minnesfack? Både ja och nej. Något höjdarår har det verkligen inte varit men ack så lärorikt. Här kan vi tala om att uppskatta de små, små sakerna i livet. Arbetsmässigt ett bottennapp. Känslomässigt ett bottennapp. En konstant oro över en rådande situation och hur framtiden kommer att te sig. Med sysslolöshet kommer även ett dåligt självförtroende och en självkänsla som kan liknas vid att en disktrasa förmodligen är mer uppskattad än mig. Den fyller åtminstonde en funktion.

Men det som var bra då? Fanns det något sådant? Ja, min familj - ALLTID!

När jag tänker på 2009 kan jag med glädje minnas

• Hur min yngsta brors sambo efter avslutad journalistutbildning direkt fick arbete på den tidning där hon praktiserade under studietiden. Stort jubel i familjen.
• Hur min äldsta son i konkurrens med över 300 andra elever vann en teckningstävling. Stort jubel i familjen.
• Hur lilla pappa äntligen fick träffa en läkare som genuint bryr sig om honom och att pappa äntligen känner förtroende för en läkare. Stora glädjetårar i familjen.
• Promenaderna med mamma. Vi går alltid i armkrok och bara pratar. En stund av mental vila för en orolig själ som jag.
• Yngsta sonens alla experiment i köket. Lucas älskar, verkligen älskar att laga mat. 12 år och redan en kvalificerad kock. Sambon och jag jublar inombords och nickar gillande mot varandra. Ingen oro för att låta honom flytta hemifrån en dag.
• Min syster och hennes makes nya boende. Nu har de en egen liten trädgård för sina fyra döttrar att leka i. Mycket "jubel i busken" därmed.
• Min sambos ord när han sa "I will never ever abandon you or give up on you H". Precis vad en skadeskjuten liten kråka behöver få höra.

En ganska blandad kompott av minnen. Jag har min egen lilla älskade familj, min mor och far (de bästa föräldrarna ever), tre fina bröder och en lika fin syster med respektive familj. What more could anyone ask for?

Nu försöker jag spana in i kristallkulan och studera stjärnorna på himlen för att kanske finna ut vad 2010 månne ha planerat för mig. Gott Nytt År!

Natten till det nya året är en mardröm. En mardröm som dessutom brukar pågå under hela veckan innan.

VIKTIGT!

Läs Ingrids blogginlägg här;

http://igurt.bloggagratis.se/2009/12/30/2345493-sahar-gulligt-och-rart/

Läs Lisbeths blogginlägg här;

http://ulvus.bloggagratis.se/2009/12/30/2345516-hurra-for-flygfyren-ica-kvantum-norrtalje/

(Tack gud i himmelen för människor som Conny)

Och läs gärna vad jag skrev för drygt ett år sedan här;

http://varghund.bloggagratis.se/2008/12/31/

Det blir ett kort inlägg då jag har åkt på en förkylning och känner mig rätt mosig. Turligt nog bröt den ut efter juldagarna. Julen var bara bra och mysig. Lagom mycket mat, lagom mycket klappar och väl genomtänkta sådana. Jag dissar kvantitet framför kvalité. Fin gran som doftar gott samt trevliga diskussioner och allmän mys med M. Nyförälskad? Kanske!    Jag blir det då och då!

Nej, jag ska snart gå och sova bort min förkylning. Meanwhile kan ni ju alltid läsa vad jag skrev för ett år sedan "Så dumt, så fult, så meningslöst". En skandal av dess like som aldrig må glömmas eller förlåtas. Se länk nedan!

Den 29 december 2008

PS! Det djefwla smällandet har börjat redan. I går kväll träffades nästan vårt köksfönster av en raket. Jag både såg och hörde den svischa förbi och trodde hjärtat skulle ge upp för gott! Stackars djur!

Nyss hemkommen från ett besök vid mormor och morfars grav. Samåkte med lilla mamma. Möttes av en översnöad grav. Fick gräva fram lyktan från Alla-Helgonahelgen och tända ett nytt ljus. Nu hoppas vi att den får brinna åtminstonde hela Julafton och hela Juldagen (som var morfars favoritdag under julen). Så underbart fridfullt att besöka en tyst kyrkogård inbäddad i snö när man vet att det samtidigt råder smärre kaos i den stora stadens affärer.

För en gångs skull ligger jag i fas i planeringen. Allt tack vare M. Han är en stjärna på att planera och agera och göra det han har planerat i tid och när han sagt att han ska. Vet inte hur många gånger M sagt till mig; "Proper Prior Planning Prevents Poor Performance". Det jag har kvar att göra är att

1) Klä granen

2) Susa runt med dammsugare och mopp

3) Hänga upp barnens julstrumpor och fylla dessa (man blir aldrig för gammal för julstrumpor)

4) Städa marsvinsburar (2 stycken)

I övrigt är det klart. Alla julklappar är inköpta och inslagna förutom en som M ska införskaffa efter jobbet. Maten är färdig (så långt som man kan förbereda den). Det är julpyntat och barnen är tysta och snälla (de vågar väl inget annat dagen före Julafton).

I övrigt ber jag också att få önska mina bloggläsare en underbar Jul var ni än må befinna er. Extra varma julhälsningar får Lisbeth och Ingrid.

Ja är nog lite dum. Dum som i korkad för jag förstår inte min tonårsson. Under hela hösten har han envisats med att bära en stickad mössa, oavsett temperatur, t om inomhus men där har både min och sambons gräns gått. Minst 2 gånger om dagen har någon av oss sagt; " - Ta av dig mössan!"

Under hela hösten har sonen också sparat och gnetat ihop till en keps. En keps tänker ni. Kan väl inte kosta så mycket. Jo, om man är 14 år är man tydligen i stort behov av en keps som kostar 400 kronor. Jag slog direkt bakut när jag fick höra om denna keps. En keps för 400 riksdaler. " - Nej, den får du spara ihop till själv, jag köper den icke" - lät jag sonen förstå.

För ett par veckor sedan åkte sonen iväg till det stora köpcentrumet och kom hem överlycklig med kepsen inköpt. Jag vägrade kommentera saken. Sen dess har kepsen icke lämnat hans huvud. Numera låter det så här hemmavid; - Ta av dig kepsen!

Det värsta av allt är att de sista dagarna har temperaturen krypit ner mot minus 14-15 grader. Vem har gått iväg till skolan med kepsen på huvudet? Rätt svar; sonen! Jag har bönat och bett att han ska sätta på sig den stickade mössan som han ju bar hela hösten. Men icke sa nicke. Sonen påstår att " - Jag fryser inte!".