Idag när jag loggade in här på bloggplatsen så var säkerhetsordet "damn". Märkligt! Så in i bomben passande!   

Men den sista delen av "Dags att skriva på en petition" kommer. Jag är bara lite allmänt sur och tvär just nu. Damn!!

Sorry kära läsare som i spänning fått vänta på min lösning på nedanstående problematik, dvs rätten/möjligheten att - i publika sammanhang - kunna beställa limpsmörgåsar med ost vilka doppas i riktig varm choklad. Familjelivet kom emellan därav det segdragna inlägget.

Nåväl! Hur ska vi nu komma till själv lösningen? Att det går att lösa är jag övertygad om. Hade mästarnas mästare, dvs Cornelis Vreeswijk, levt, hade jag kanske kontaktat honom och frågat;

- "Hörrudu Cornelis! Är det inte du som skriver såna där protestvisor? "

- "Ja, jo, joooo, det kan väl hända", skulle Cornelis svarat då.

- "Vad bra", skulle jag då säga och fortsätta; "- Kan du då inte skriva en protestvisa som leder till att vi ohämmat kan slaska, sörpla, smaska och stänka på caféer etc med den kulinariska anrättningen varm choklad och limpsmörgåsar med ost på? 

Här skulle jag i min iver fortsätta med;

- "Ja, jag hade tänkt mig något i stil med "Hönan Agda". Typ; Jag ska be att få ställa opp, med en visa om en kopp..." ***

Cornelis skulle då skrocka lite och säga;

- Mja, mjaaa, jag vet inte jag. En protestvisa om en kopp choklad....och limpsmörgås med ost på!? Dessutom heter det "ställa upp", inte "ställa opp". Jag tror inte riktigt på idén. Men i Hönan Agda skriver ju hönsen på en petition där de kräver en ny tupp. En petition skulle ju därmed kunna vara lösningen". 

Här måste jag ju hålla med mästarnas mästare Cornelis. Inte ens han, trots sina fantastiska språkkunskaper, skulle väl kunna få till en protestvisa om en kopp chocklad. Men en petition, det är en ganska bra idé. Men det finns vissa problem med en petition. Jag misstänker att man i Rosenbad brukar sätta prao-elever på att läsa och arkivera dem. Nej, jag tror på en lösning som snarare tar sin början på gräsrotsnivå och spelar på känslor. Det blir därmed ett ytterligare inlägg i morgon av denna evinnerliga frågeställning.

Note Bene; *** Visan "Hönan Agda" börjar som bekant med; "Jag ska be att få ställa upp, med en visa om en tupp"

Jo, jag tänkte fortsätta gårdagens inlägg med mina tröttsamma funderingar.

Vi är nog ett stort antal människor som finner limpsmörgåsar med ost på och som doppas i varm choklad, något bland det godaste som finns men gör vi det offentligt? Svar nej! Vem går in på stans bästa café eller för all del ett mindre flådigt men mysigt fik och beställer in en kopp varm choklad och en ostsmörgås och sätter igång och doppar? Svar ingen! På de flesta caféer är det dessutom svårt att finna "the real stuff", dvs i bästa fall är den varma chokladen gjord på hett vatten och chokladpulver från en påse. En hederlig limpmacka med bara ost på går ej heller att finna. Det ska vara "rekor, såna man eter" som vi säger här i Stockholm, på nyttigt rågbröd med sallad och lättmajonäs eller en ljus fralla med skinka och diverse nyttiga grönsaker på. Funkar inte alls!

Åker man iväg på konferens med arbetet så serveras standardfrukostar med kaffe, the, juice, fil, yogurt, ägg osv. Finns det varm choklad så är vi tillbaka till ovanstående, dvs påsvarianten och hett vatten.

En annan aspekt i det hela och som förmodligen är den bidragande orsaken till att ingen kräver på cafét eller på konferenshotellet att de ska börja servera riktiga limpsmörgåsar med ost och riktig varm choklad, är att man kan inte äta denna kulinariska höjdare med bibehållen värdighet. Man slaskar, sörplar, smaskar och stänker. När jag intar denna ljuvliga kombination vill jag helst inte ha åskådare pga ovan nämda slaskande etc. Ibland ramlar en ostbit ner i chokladen och så får man sitta och fiska efter den med en sked. Ibland lossnar en hel bit av det uppblötta brödet och detta måste man alltid ha i åtanke. Därför sitter man lutad över bordet och chokladmuggen utifall halva mackan skulle lossna och för att därmed undvika att den hamnar i ens knä. Man måste därför - just i den stunden - förtränga allting som mor och far lärde en som barn, dvs sitta rakt upp och ner på stolen och med rak rygg.

Nu märker jag att jag börjar dra iväg mot ett alldeles för långt inlägg så därför blir det en Del 3 i morgon av "Dags att skriva på en petition" där jag inte kommer att fokusera på själva problematiken (se ovan) utan på lösningen.

See you!

Min sömn är helt ur lag. Sedan jag var 2 månader gammal har jag sovit hela nätter. Somnar gott på kvällen och vaknar hyffsat utvilad (för det mesta). Men pga av oro har jag den senaste tiden legat och vridit på mig, ofta fram till kl. 5 på morgonen och därmed sovit till 9-10. Inte bra! De få sovtimmarna har också lett till att jag igår kväll klubbades rejält i form av akut trötthet kl. 8 på kvällen och drog mig därmed tillbaka till sovrummet och slocknade som en gris. Resultat; Jag vaknade kl. 4 på morgonen och hade sovit klart. Att gå upp vid denna tid och riskera att väcka resten av familjemedlemmarna är det inte tal om så jag låg kvar i sängen.

Efter ett tag började jag bli hungrig. På något helt tokigt sätt sa kroppen att den ville ha frukost. Ju längre tid jag låg där, desto hungrigare blev jag. Började fantisera om varm choklad och limpsmörgåsar med ost på. Och nu kommer vi till det som inlägget ska handla om, nämligen just varm choklad och limpsmörgåsar med ost på och det som många gör men som ingen vill erkänna att de gör och i många fall gör när de är ensamma hemma, dvs de skulle aldrig drömma om att göra det in public. Jag själv gör det bara när jag är solo hemma då jag har en sambo och två barn som annars ylar "- Bläää, äckligt!"

Jag är sedan barnsben helt såld på att doppa limpsmörgåsar med ost på i varm choklad. Det ska vara en söt limpa, typ Skogaholm eller för all del en hemmabakad limpa, det måste vara ost på, inget annat pålägg duger och det måste vara riktig varm choklad, dvs gjord på mjölk, kakao och socker. Under min uppväxt serverade min mor ofta detta till mellanmål, ffa på hösten och vintern när det var kallt ute men det var bara jag som doppade smörgåsen i chokladen varpå mina syskon ylade att det var äckligt och min mamma gav mig en blick som sa att hon inte tyckte det var så trevligt.

Och tidigt i morse när jag låg där i sängen och suktade över denna kulinariska höjdare så började jag fundera och när jag funderar då funderar jag verkligen så jag låg där väldigt länge och funderade och detta är varför jag måste fortsätta med det här inlägget imorgon annars blir det på tok för långt och tröttsamt att läsa.

Läs därför "Dags att skriva på en petition - Del 2" imorgon. Väl mött!

Har tillbringat förmiddagen i köket. Få saker ger mig sådan tillfredställe som att laga god och nyttig mat, gärna dubbla portioner (färdiga matlådor eller att frysa in får mig att gå ner i spagat). Idag har jag gjort 8 portioner av Chili con carne. En suverän rätt. Du kan äta den med ris och en sallad eller skippa riset och ha ett gott vitt bröd till istället. Ett annat tips är att äta rätten med majschips. Det finns så många recept på Chili con carne så det är bara att söka på nätet. Man kan själv välja hur stark man vill ha den, chillipulver är ju givet (färsk chili för den som gillar starkt) ett par droppar tabasco för extra hetta. Vita böner är det vanligaste men här finns möjlighet att byta ut dessa mot vilka bönor som helst; Kidneybönor, svarta bönor etc.

Lite av ett grundrecept men testa dig fram med olika kryddor och bönor.

Antal portioner: 8

Ingredienser

1,5 1,5 kg blandfärs
2 2 gula lökar, i klyftor
3 3 klyftor vitlök, hackade

1 röd paprika
1 1 tärning nötbuljong + 1 dl vatten
2 2 burkar krossade tomater med chili à 500 g
1 1 msk chilipulver (kan bytas ut mot färsk chili)

1 tsk spiskummin
2 2 lagerblad
3 3 msk tomatpuré
2 2 msk vetemjöl
2 2 stora burkar vita bönor

Tillagning

1. Skala och hacka den gula löken samt vitlöken. Kärna ur paprikan och skär den i bitar. Bryn löken i lite matfett på svag värme. Rör ner färsen och paprikan. Bryn alltsammans några minuter.
2. Lägg i resten av ingredienserna och kryddorna utom bönorna. Var försiktig med chilipeppar om grytan inte ska bli för stark. Koka grytan livligt utan lock ca 10 minuter. Rör om ofta. När det mesta av vätskan har kokat in, häll i bönorna och smaka av med salt och peppar.
3. Låt alltsammans bli genomvarmt. Servera valfritt med t ex ris, sallad, bröd, majs/tortillachips och en klick gräddfil. Gräddfilen är jättegod till om man valt en lite starkare variant på rätten.

idag ramlade den ner i brevlådan. Första kallelsen till mammografi. Jag fyllde 40 år i augusti så jag har bara väntat på att den skulle komma. Cellprov har jag gjort regelbundet sedan jag var 25 år. Då fick jag min första kallelse och har gått vart tredje eller vart fjärde år sedan dess och tagit/gjort ett cellprov för att på ett tidigt stadium upptäcka eventuell livmodercancer. Den kallelsen har alltid meddelat att provet är frivilligt, ingen avbokning krävs och ingen patientavgift tas ut, varken vid provtagningen eller vid ett uteblivet besök.

Men så idag kom då kallelsen till mammografi på det stoooora sjukhuset i Stockholm. Avgift 140 kronor, frikort gäller inte.

Livmodercancer är en av de vanligaste formerna av cancer hos kvinnor men Bröstcancer är den absolut vanligaste! Så det är gratis att ta ett cellprov för att upptäcka/utesluta livmodercancer men det kostar 140 kronor (frikortet kan du lämna hemma) för att eventuellt upptäcka bröstcancer.

Kan någon förklara logiken?

Pratade med lilla pappa i telefonen och vi påminde varandra om roliga minnen och hjälptes åt att fylla i glapp.

Min pappa är född 1945 och växte upp i Vasastan i Stockholm. Min pappas föräldrar, dvs min farmor och farfar, var väldigt bestämda med hur min pappa skulle klä sig, föra sig, ja, överhuvudtaget uppföra sig osv. Med andra ord; Han fick en ganska strikt uppfostran.

När min pappa var 13 år började han i Realskolan, Vasa Real närmare bestämt, vilken låg och fortfarade ligger i Vasastan (numera är skolan dock ett gymnasium). Detta var år 1958. Elvis Presley och Tommy Steel var redan nu giganter men man kunde inte gilla båda. Det fanns en tydlig uppdelning mellan Presley-fans och Steel-fans.

Till saken hör att när jag många, många år senare själv var tonåring så brukade pappa hålla långa moralpredikningar om hur man uppför sig i skolan; Inte klottra på bänken, inte klottra i skolböckerna, inte vara uppstudsig mot lärarna, göra alla läxor etc, etc. Sånt där man som tonåring tyckte att det var dötrist att lyssna på.

Nåväl, när jag var en 15-16 år och vid ett av mina besök hos farmor, som då fortfarande bodde i Vasastan, så beklagade jag mig för farmor då jag tyckte pappa var så sträng avseende min skolgång. Farmor skrattade lite och sa;  

"- Vänta så ska jag hämta något".

Farmor försvann in i farfars arbetsrum och kom tillbaka med en vacker inbunden lärobok i historia. Det var min pappas gamla historiebok från när han gick i realskolan. Si, när min pappa gick i skolan var böckerna fortfrande vackert inbundna mellan hårdpärmar. "- Titta i denna, sa farmor, det är din pappas lärobok i historia från när han var en 14-15 år gammal" .

Jag började bläddra och började skratta. Ju mer jag bläddrade, ju mer skrattade jag och lilla farmor, hon nickade och skrattade hon med. Eftersom det var en historiebok, var den fylld av porträtt av bla gamla kungar från 1600-1800-talet. Dessa porträtt hade min då 14-15-årige pappa förbättrat något genom att rita dit lite extra mustach och skägg, några hade fått en svart piratlapp för ena ögat. En kung hade fått en blodig dolk rakt ner i huvudet osv, osv.

På var och varannan sida hade min far också klottrat "Elvis Presley" eller "Tommy Steel".

Nu när jag satt med pappa i telefonen så påminde jag honom om denna historiebok och frågade honom om det var så att han kanske var lite ambivalent vad gäller Presley och Steel. Kunde han inte bestämma sig tro? Det var ju trots allt så att man skulle gilla antingen Presley eller Steel. "- Nej, sa pappa, jag lyssnade egentligen bara på Presley men de tjejer jag gillade lyssnade på Steel så jag låtsades gilla honom för att ligga bra till hos tjejerna".

"A cunning plan" helt enkelt tyckte den då 14-15 åriga Vasastanskillen som för övrigt bytte kläder varje morgon nere i källaren. Japp, så var det! Farmor och farfar, eller ffa min farfar var oerhört strikta och bestämda med att pappa skulle gå till skolan iförd en snygg struken skjorta, snygga välpressade gabardinbyxor och lågskor. Skorna skulle för övrigt vara putsade. Håret skulle vara vattenkammat med en absolut spikrak sidobena. Detta var 1959-60. Pappa vägrade att bli utskrattad i skolan. Han tog hissen ner till källarplanet varje morgon innan skolan och bytte om. I sin skolväska medförde han nämligen ett par jeans som han vek upp byxbenen på samt ett par sneakers med lite högre skaft. Skjortan behöll han på men rullade upp ärmarna. Håret ruffsades till och sen kammade han om det till något som skulle likna Elvis's frisyr. När han kom hem från skolan åkte han ner till källaren och bytte tillbaka till de kläder farmor och farfar ansåg att han skulle ha och kammade till sidobenan. Jösses!!

Nedan; Elvis såklart!

Många inlägg i vargdebatten. Elisabet Höglund är inne på precis samma linje som jag. Dock ska väl poängteras att ingen av oss är vargexperter men hennes inlägg i debatten är väl värd att läsa ändå.

Notera speciellt paragrafen i jaktlagen vilken jag själv tagit upp när jag protesterade mot att man använde sig av motordrivna fordon (snöskoter):

Enligt §31 i jaktlagen är den här sortens jaktmetoder förbjudna. I lagen står det: ”Jakt får inte ske från motordrivna fortskaffningsmedel. Sådana fortskaffningsmedel eller andra motordrivna anordningar får inte heller användas för att söka efter, spåra, förfölja eller genskjuta vilt, för att hindra vilt att undkomma eller för att avleda viltets uppmärksamhet från den som jagar”.

Länk till Elisabet Höglunds inlägg