Scandinavian Sealyhamterrier Society har tidigare haft sin hemsida här:

http://hem.passagen.se/sealyhamclub/index_se.htm

Nu lanserar man en helt ny hemsida vilken ni finner här:

http://www.scandinaviansealyham.com/Main.html

Snygg, fräsch, informativ och med trevliga foton är mitt första intryck.

Min dröm är att en dag få äga en Sealy men med mitt stora intresse för rasen finner jag min egen dröm sekundär i sammanhanget. Min främsta dröm är nämligen att få se ett litet uppsving för denna enormt trevliga ras. Gone are the days när Sealyn var något av en "mode-ras" och jag gillar egentligen inte alls när människor skaffar hund och baserar sitt val av ras utifrån någon top-10-lista men populationen av Sealys är på tok för liten.

Läste med intresse resultaten från "Stockholm International Dog Show" och då speciellt  BIR-resultaten från Terriergruppen;

Skotsk Terrier; 6 anmälda

Sealyhamterrier; Finns öht inte med bland reslutaten av BIR, ingen hund utsedd till BIR. Detta behöver dock inte betyda att det inte var någon Sealy anmäld alls då reglerna säger att " För att kunna utses till BIR (Bäst i Rasen) måste hunden ha erhållit kvalitetspriset CK (Certifikatkvalitet). Om ingen hund i rasen erhållit CK utses följdaktligen ingen BIR-hund." Dvs, det kan ha funnits Sealys anmälda till rasgruppen men att ingen av dessa tog CK och det finns därmed inga BIR-resultat att redovisa.

American Staffordshire Terrier; 43 anmälda. Enligt min personliga mening en jättego och trevlig ras med mina egna erfarenheter av grannens fyra (4) Amstaffar som slår dubbelknut på sig själva i ivern att man ska klappa och kela varje gång jag träffar dem MEN, speglar ovanstående siffror något som jag inte har förmågan att utläsa?

Well, well, under 1940- och 1950-talet var Sealyhamterriern enormt populär. Rasen fick t om pryda omslaget till tidningen "Damernas Värld" under 50-talet.

Å tjänstens vägnar, kommer jag i slutet av augusti befinna mig ett antal dagar på annan ort då det årliga stora eventet inom min branch går av stapeln. Ett event som har många års tradition. Satt därför och kikade på foton från tidigare års event för att få en känsla för arrangemanget. Det är helt enkelt ett event där deltagande föreningar har en monter som de väljer själva hur den ska utformas. Mer än så säger jag inte just nu.

Nåväl, satt och kikade på foton som sagt var och fann denna bild, tagen för två år sedan. Så här hade en förening inrett sin monter. Tidsenligt med en gammal skänk, spetsduk , gamla fotografier och.....OCH....Vad skådar mitt vänstra öga? Jo, en porslinsfigurin i form av en Sealyhamterrier. Det är ett tecken! It was ment to be! Det är ju det jag säger.

  För övrigt letar letar jag lämplig klänning. Ja, det är lika bra att börja i tid annars kommer jag vara ett hysteriskt vrak sista veckan innan. En av kvällarna under detta event är det nämligen stämmomiddag (nej, nej, jag har inte fått arbete på regeringskansliet) och en lämplig klänning bör bäras. Att döma av foton från de tidigare åren så verkar det inte så viktigt att klä upp sig öht men HALLÅ, så var inte jag uppfostrad så en klänning av något slag bör införskaffas sedan behöver den inte vara så extremt extravagant men en stämmomiddag är väl ändå en stämmomiddag!?

Pratade med pappa i telefonen när jag hörde att han hade på den här låten i bakgrunden. Barndomsminne och vilken tragikkomik upptäckte jag (sånt man inte tänkte på eller förstod som barn). Låten är fortfarande högaktuell på alla sätt och vis. Vem kan man lita på?

"Vem kan man lita på?
När far och mor är döda
och våra släktingar har tatt gift
och alla våra vänner har valt sig själva
och våra lärare och fröknar
har gått och dränkt sig med varann
och nu när sömntabletterna har slutat hjälpa
Och när vår präst från konfirmationen
står och pekar i det blå
och ingen fattar om han visar vägen
eller känner vilket håll vinden blåser åt
Då kommer Halta Lotta hem till mig
med rösten fylld av gråt
och säger vem i hela världen kan man lita på?"

/Hoola Bandoola Band

Någon som minns? Se gärna klippet.

http://www.youtube.com/watch?v=OOWyaXJ50IU

Försöker planera lite, både viktiga och mindre viktiga saker.

Till de mindre viktiga hör att baka Bagels i helgen. Alla som känner mig vet att jag avskyr att baka för att jag helt enkelt är urusel på det. Misslyckas för det mesta men jag har några säkra kort och dessa brukar alltid bli bra; Kanelbullar, Scones, Filmjölkslimpa och Rosenbröd. Men nu ska jag faktiskt testa att göra Bagels. Nybakta Bagels med rökt lax och Philadelphiaost är himmelskt gott.

De viktiga sakerna handlar bara om planering. Listor som skrivs, diskussioner runt semesterar och vilka veckor som vi ska vara lediga, noteringar i kalendrarna om resor å tjänstens vägnar (både för M och undetecknad), utvecklingssamtal i skolan, barnens tandläkarbesök och typ " - Vilken helg ska vi rensa i källarförrådet?"

Man vet att man lever men just nu älskar jag att leva!   Mitt liv, mitt val och jag vet att det alltid går att resa på sig även om jag själv många, många gånger i mitt liv befunnit mig "6 feet under".

Så därför passar denna låt så bra även om videon just i detta fall handlar om ond bråd död i form av mord. "It's my life" med gruppen No Doubt. "It's my life" är en typisk låt som jag minns från mina tonår på 80-talet, då skriven och framförd av det brittiska bandet Talk Talk. Sommaren 1995 var jag och M och såg Neil Young på Sjöhistoriska (se tidigare inlägg). Förbandet var ett - för oss - okänt band, nämligen No Doubt. Sambon som i stort sätt bara lyssnade på punk och ska-musik under sin uppväxt nickade gillande och jag blev helt såld. Ut på scenen kommer denna energiska sångerska som inte stod still en sekund (ja, hela bandet öste på i 110 km/tim). Hon iklädd tartanrutiga byxor och bara tog mig med storm. Jag har lyssnat sönder deras två första plattor.

Som sagt var, No Doubt gjorde för ett antal år sedan en cover på den ovan nämnda gamla 80-talslåten "It's my life" och resultatet blev helt okej. Men mest älskar jag Gwen Stefanis outfit i videon, den hon bär i domstolen. Check it out! Måste ringa mamma och höra om hon har sparat sina gamla knytblusar.

Länk till It's my life

Varmt tack för alla gratulationer, både här i bloggen samt via privata mailen och telefon. Jag lever fortfarande i ett lyckorus men inser att det verkligen är på tiden att jag kommer igång och arbetar igen. Det är något som märks än mer tydligt när man inser vad det är man sitter och funderar på hela dagarna. Tex fann jag nedanstående nostalgifoto och utbrast "- Åååååååå, barndomsminnen, sånna kryddburkar hade mor och far". 

Men så kom jag på att mor och far alltid storhandlade på Martin Olsson och "stödhandlade" hos Metro. Varför hade de Coop/Konsums egna kryddmärke? Satt och grubblade på detta en bra stund tills jag kom ihåg att när jag var barn fanns det en närbutik där vi bodde vilken var i Konsums regi. De måste ha smitit in där ett antal gånger när de glömt något och inte orkade fara iväg till ovan nämnda matgrossist/matvarubutik. Det är just sådana funderingar som tenderar att ta över när man inte har "viktiga" saker att fundera över.

Nåväl, kryddburkarna skriker nostalgi - i alla fall hos mig - så jag delar med mig av "nostalgi-kicken".

Håller på att rensa i garderoben. Ja, jag vet att jag skrev om det för ett par veckor sedan (eller var det kanske t om tre veckor sedan?) men jag måste nästan ta sats och tvinga mig själv innan sådana saker blir gjorda.

Nåväl, uppenbarligen var det ett tag sedan jag rensade garderoben. Hittade oöppnade förpackningar med nylonstrumpbyxor, kläder jag glömt att jag har och en och annan stickad halsduk som inte gjort någon nytta i min garderob under denna bistra vinter. Det värsta är att det inte ens är mina halsdukar utan sambons. Stackarn måste ha trott att han glömt de på bussen eller liknande och inte sagt något till mig. 

Bästa fynden;

• En stickad gråmelerad liten väst med söta knappar. Har ingen aning om när jag köpte den eller om jag burit den någon gång *skäms*
• En vit singoallatop med genombruten brodyr och rynk runt ärmsluten. Minns att jag köpte den för en tre år sedan men den hade hamnat mellan en trådback och den bakre väggen av garderoben där den klämts fast och därmed inte fått se ljuset på tre år. *skäms ohyggligt*
• Två tunna koftor á la 50-tal som blir perfekta nu till våren.

Sämsta fynden;

• Att en tjock stickad långkofta i benvitt har smugit sig in bland mina svarta tröjor, koftor och toppar. Det är en sådan där kofta som släpper ludd av garnet, sånt som alltid hamnar i munnen på en så fort man viftar med armen. Nu har allt vitt ludd hamnat på mina svarta kläder. Det kommer inte bli roligt att försöka få bort det. 
• Att de enda vita sommarbyxor jag äger har fått skumma bläckfläckar på sig. Har jag suttit på en bläckpenna?
• Att jag har fått slänga alla mina BH. Detta efter en kritisk titt på dem. Noppiga, missfärgade och stålbågar som "rymt".

Nej, nu ska jag återgå till garderoben, behövde bara få vila en stund men jag passar på att dela med mig av dagens andra fynd, ett länktips. Jag blir sjuk av ha-begär. Enjoy; http://www.theoxfordteaparty.com/

......undrar ni kanske? Tja, jag kan ju säga si så här; Just nu letar jag lämpliga "tacksamhetspresenter" som ska skickas till två personer som stöttat mig (viskar tyst så de inte hör; Lilla I och L). Har inte velat säga något innan alla papper var skrivna  (vidskeplig till max) men nu har det gått ett antal dagar och de verkar inte ha ångrat sig. Om tre veckor börjar jag!

I GOT THE JOB!   

Går omkring här hemma som en lallande fåne med ett stort leende över hela ansiktet. Över 80 sökande och efter två intervjuer valde de lilla jag. Vi var sju personer som kallades till en första intervju. Av oss sju valdes två ut till en andra intervju. Även om jag är så in i bomben lycklig så kan jag inte låta bli att sända en tanke till min konkurrent som var så snubblande nära. Det kunde lika gärna varit jag som föll på mållinjen.

Detta är inte bara ett arbete, det är ett drömjobb. Jag kommer att få arbeta med ett av mina största intressen. It was ment to be!

Som alltid måste man dock fortsätta att stå med båda fötterna på jorden. Jag ska därmed inte "go bananas" och frossa hej vilt i antikviteter och underbara vintage-klänningar (bara liiiite). Förresten så hade jag ögonen på en klänning som jag hade lovat att köpa i present till mig själv om jag fick jobbet. Snopet då jag upptäckte att den hunnit bli såld. Så jobbet är mitt men inte klänningen. Well, well, you win some, you lose some!

Lördag kväll hos "lustiga familjen" och vi gör det vanliga vilket betyder att sönerna donar med sitt, sambon jobbar hemifrån (människan jobbar lite för mycket) och jag slösurfar och undrar varför man bara får två träffar när man söker på "pillar bag". Heter det inte pillar bag?

Förutom att sambon sitter framför datorn så slipar han samtidigt knivar. Ja, han håller på att flytta en server och en massa filer och då blir det lite dödtid när datorn arbetar och tuggar på. Då plockar han upp en av köksknivarna och sitter där och drar kniven fram och tilbaka mot slipstenen. Fram och tillbaka, fram och tillbaka.....! Det ljud som uppstår får håret att resa sig i nacken av obehag. Men jag har inte hjärta att be honom sluta, alla har vi våra egna sätt att koppla av på.

I övrigt har dagen gått sin gilla gång. Fick en smärre chock idag dock. Kände ett hysterisk sug efter levergryta vilket brukar betyda att jag fått i mig för lite järn. Störtade ner till La Ica och gissa vad, INGEN KALVLEVER. Stoppade en expedit och frågade om de inte hade någon kalvlever. Svaret jag fick var att "Nej, det har vi slutat med för ingen köper det längre!" Jag; "VAAAAAAAAAA!??"   

Suck, jag blir så trött. Lever är fin-fin mat. Superbilligt, supernyttigt och supergott. De flesta ser illamående ut om man nämner lever men de har inte ätit min mammas levergryta. Det de tänker på är skolkökets leverbiffar som både såg ut och smakade som skosulor. Under hela min uppväxt åt vi ofta mammas levergryta av ovan fetmarkerade orsaker. Vi ungar jublade varje gång det var levergryta till middag. Med tanke på folks reaktioner när jag berättar detta så kan min familj med undertecknad, föräldrar och syskon tydligen placeras in under kategorin "vrickade familjen".

Recept på Mors levergryta vilket är det receptet jag kör på.

Lägg levern (kalvlever eller ungnötslever) i en skål med vatten eller mjölk. Detta drar ut blodet och levern får en mildare smak. Putsa bort hinnor med en vass kniv och skär levern i lagom stora bitar (2x2 cm). Vänd dessa i vetemjöl. Bryn levern i smör i en stekgryta. Ha i färska delade champinjoner. Salta och peppra. Slå på en trea vispgrädde och låt det hela puttra ett tag. Det är även gott att ha i stekt bacon. Servera med ris eller potatis och lingonsylt, gröna ärtor eller en vitkålssallad.

Förresten kan man göra annat med levern också om man nu inte vill äta den själv. Pappa gjorde alltid eget hundgodis av nötlever till våra hundar.

Pappas hundgodis

Köp vanlig nötlever. Skär upp det i små bitar. Lägg ut bitarna på en plåt med bakplåtspapper och torka det i ugnen på 100 grader i ca 40 minuter. Beroende på om du vill ha levergodiset knaprigt eller lite mjukare så varierar du i minuter. Förvara godiset i en tättslutande burk i kylskåpet.

Nej, nu ska jag återgå till mitt slösurfande för det är  ialla fall ingen ordning på någonting nuförtiden, som t ex att kulkorven har puttat bort kalvlevern från kyldiskarna. Baaah!

Ha en fortsatt trevlig helg.