Hinner inte med bloggen just nu. Vacklar ur sängen i ottan, fixar mig inför arbetsdagen, sticker hemifrån vid 06.45 *piiip*. Äntrar kontoret, arbetar hårt och intensivt men med ett leende på läpparna. Vacklar hem vid 5-snåret, äter, roar mig med diverse trevliga fritidsintressen under ett par timmar och ombesörjer tillsammans med M att barn, hem och djur får sitt. Släpar mig i säng, löser ett halvt korsord, svimmar, sover tungt och vaknar av en ilsken alarmsignal och så börjar det om igen. Men jag TRIVS!

Idag åkte jag och två kollegor till IKEA för inköp av diverse saker och möbler till kontoret. I HATE IKEA! Och detta trots att vi har en del IKEA hemma men en dag ska det inte ens gå att finna en endaste lite lampa eller skoställ i mitt hem från det varuhuset = långsiktigt mål. Och så alla dessa idioter som kör till IKEA för att köpa en stor-pack värmeljus och endast en stor-pack värmeljus bara för att det är så billigt....! Vad kostar inte bensinen till IKEA? För att inte tala om onödiga utsläpp i form av avgaser som innehåller miljöförstörande substanser. SKÄMS! Köp era värmeljus i närmaste matvarubutik!

Men för all del, ha en trevlig sommar!

Sköna söndag! Sambon är åter igen på kurs. Jag och yngsta sonen tog en promenad till affären. Jag lyssnade på musik via mobilen och tog några danssteg på vägen. Sonen låtsades som om han inte kände mig.   

Skön och härlig har helgen verkligen varit. Tack och lov då jag i fredags, på väg hem från jobbet vid 5-tiden, var farligt nära att sänka en medpassagerare och dennes familj på bussen med en av mina kryck-käppar. Familjen "Vi-är-skitrika-och-brukar-inte-åka-buss-men-idag-ska-vi-på-studentmottagning-och-dricka-vin-och-det-gick-inte-att-få-tag-på-en-taxi" tyckte det var deras "rättighet" att gå på bussen i de mittersta dörrarna utan att passera chauffören fram och visa upp färdbevis eller betala för sig. Jag lade huvudet på sned, log mitt soligaste leende och sa med rar stämma; "- Förlåt, men ni måste gå på fram och visa upp era färdbevis. Man får inte åka gratis på bussen". Den stöddiga fadern i familjen (iklädd snordyr kostym) gav mig en högdragen blick och sa med en snorkig ton; "- Skulle inte tro det! Det är så mycket folk på bussen så det spelar väl inte någon större roll en sån här dag när ungdomarna tar studenten".

Jag tänkte på mitt färdbevis som låg i handväskan. 690 kronor för 30 dagar. Vägde kryck-käppen i handen och funderade på om jag skulle sikta på bakhuvudet eller någonstans i höjd med näsan. MEN, som den väluppfostrade och dessutom antivåldsmänniska jag är, så nöjde jag mig med att bara visuellt föreställa mig hur PRAKTARSLET fastnade med Armanikostymen i bussens dörrar och släpades efter några kilometer.

Fredagen (om jag tar ett steg tillbakai tiden) började desto bättre. Lilla Margit var med matte på jobbet och nu tycker hon att jag är helt okej att umgås med så hon ligger gärna på mitt rum *myyyser*. På förmiddagen slängde jag en blick ut genom mitt kontorsfönster och fick en nostalgichock. Ropade på mina kollegor och de är precis som jag så vi rusade alla ut med mobilerna i högsta hugg för att foto nedanstående som stod parkerad utanför.

Snart måndag! Ha en underbar vecka alla vänner!