Alla inlägg under april 2010

Av Helene - 24 april 2010 18:40

Härlig dag som dock under några skälvande sekunder var på väg att sluta i katastrof men vi börjar från början. Yngsta sonen betedde sig som en Duracell-kanin under morgonen så när sambon deklarerade att de två skulle iväg och handla lite förnödenheter samt att sonen skulle placeras i en frisörstol så drog jag nästan en lättnandes suck. Ljuva tystnad! Äldsta sonen var satt på att städa sitt rum så jag kunde ägna mig åt lite egentid. Men jag började med att plocka lite hemma samt utfodra fyra hungriga marsvin. Öppnade kylskåpet och *suck*, noll morötter, noll vitkål, noll paprika men se där; En hel stor knippe med selleri. Våra marsvin äääälskar selleri så detta fick bli deras frukost.


Vad jag inte visste var att sambon köpt sellerin av en specifik anledning. Kalvlägg var planerat till middagen och denna var sambon just då ifärd med att köpa i den stora matvaruaffären. Vad jag inte heller visste var att han hade planerat att laga den italienska rätten Osso buco där sellerin är en av de viktigaste ingridienserna (förutom kalvläggen då).


Efter ett par-tre timmar kom en glädjestrålande sambo hem med en fortfarande lika pratig son och visade stolt upp dessa kalvlägg. Sambon älskar mat och han älskar att laga mat. Här skulle det bli Osso buco! Redan här ringde det någon liten klocka, kunde dock inte riktigt sätta fingret på vad det var för en liten klocka. Det blev jag dock snart varse om.


M började förbereda maten då jag från köket hör en lång ramsa av icke barntillåtna engelska kraftord. Jag hör hur han rotar allt vildare och med frenesi i kylskåpet. Efter någon minut kommer han instormande i vardagsrummet och hojtar:


" - Have you seen the celery?"


*Gulp* Här infann sig direkt och exakt samma moraliska känsloläge som Karl-Bertil Jonsson måste ha känt då hans mor undrade om han - som extraanställd på Posten - kände till vad som kunde ha hänt med moster Märtas handmålade porslinstallrik.


Skulle jag blåneka? Skulle jag ljuga och hävda att M måste ha glömt att köpa sellerin? NEJ! Se det går inte an om man vill fortsätta att upprätthålla ett kärleksfullt förhållande. Eller som Karl-Bertil Jonsson under ett par sekunder av moraliska funderingar frågade sig själv; " - "Ljuga för mor på självaste julafton? NEJ! Rakryggat yppa sanningen? JA!"


Så precis som Karl-Bertil Jonson som svarade sin mor;  "- Jag tog undan paketet och gav det till en fattig" så hör jag mig själv svara; "- I fed the guinea pigs with the celery.

Sambo M; " - YOU DID WHAAAT???"   


Sen var det bara att dra på sig skorna och gå ner till affären för inköp av ny selleri. I slutändan hade vi dock nöjda och glada marsvin,  M blev åter nöjd och glad och maten blev helt fantastiskt god.


 

Av Helene - 15 april 2010 11:03

Nog för att jag går omkring i ett lyckorus men det finns alltid saker och företeelser som förmörknar ens glädje. Nytt arbete betyder att praktiska saker ska ordnas, som t ex att meddela arbetsgivaren vilket konto du vill ha din lön insatt på och i samma veva bifoga en skattsedel. Surfade därför in på "The Swedish Tax Office webpage" för att beställa hem sagda lilla skattsedel. Tjena!!  Redan efter ett par minuter var jag nära att bryta ihop. Det fanns en driljon val att göra för att beställa diverse blanketter, meddela inkomständring, begära utdrag ur folkbokföringen etc, etc men helt utan någon mänsklig kontakt. Det fanns diverse olika telefonnummer vilka testades. Resultat; en automatisk telefonsvarare som lät ungefär så här;


"- Välkommen till myndigheten utan mänsklig kontakt. Vill du få en meny uppläst med de val du kan göra, vänligen tryck 1 följt av fyrkant".


Gjorde så och här började "skämtet".


"- För blankett si och så, tryck 1190 följt av fyrkant, för blankett si och så tryck 1265 följt av fyrkant, för blankett si och så, tryck 5877 följt av fyrkant."


Och så fortsatte det i all evinnerlighet. Jag skojar inte om jag säger att ett trettiotal, kanske fyrtiotal val med tillhörande fyrsiffrig kod lästes upp medans jag satt och funderade på varför jag inte hade hämtat papper och penna innan. Varför ett fyrsiffrigt nummer. Varför???


Gav upp detta då det verkade som om jag ringt helt fel telefonnummer. Kikade runt lite och såg att det visst gick bra att beställa min lilla skattsedel via ett web-baserat formulär. Stötte direkt på patrull. E-legitimation skulle man ha. Ja, sånt fixar man ju lätt om man betalar räkningarna via internetbank och legitimerar sig via sin lilla bankdosa. Då går det alldeles utmärkt att också via internetbanken, beställa E-legitimation. Synd då att min bankdosa tvärdog för tre dagar sedan, totalt "out of battery". Ringde banken men att skicka en ny dosa ville de inte. "- Uppsök ditt närmsta bankkontor så får du hjälp", var svaret.


Gav därför upp med att försöka beställa min lilla skattsedel den vägen och började återigen söka efter ett telefonnummer som skulle leda till en mänsklig kontakt. Tror ni jag fann detta? Svar; UP MY A*S!!


Nåväl, ett sista telefonnummer att testa och fick än en gång lyssna på;


" - Välkommen till myndigheten utan mänsklig kontakt......"


Denna gång var det dock rätt och ett fåtal menyval lästes upp med "- Vill du beställa en A-skattsedel, vänligen tryck in 1 följt av stjärna. Tryck in ditt personnummer följt av fyrkant."


Vid det här laget var jag så arg, frusterad och stressad att jag lyckades trycka in fel personnummer tre gånger innan det blev rätt. Då återkom den automatiska rösten som sa;


" - Tack för din beställning. Den beställda blanketten kommer att skickas till den adress som personnumret finns registrerat på i folkbokföringen."


VAAA? Ingenting som bekräftar att personumret är kopplat till mig med mitt namn eller att det faktiskt var en skattsedel jag beställde utan man får helt enkelt lita på att det blir rätt. Kikade vidare på websidan och såg att "Myndigheten utan mänsklig kontakt" vill ha 7 dagar på sig att göra detta. Så om 7 dagar vet jag om jag lyckades få till min beställning av en liten skattsedel eller om jag måste gå igenom samma process igen.


Detta, ja detta mina kära och nära, det skrämmer mig. Vart är vi på väg? Vi talar om att minska kostnader och ledtider. Men tänk på våra barn och barnbarn som ännu inte uppnått en ålder som innefattar kontakt med ovan nämnda myndighet (eller vilken annan myndighet som helst). Det skrämmer mig att mina barn och eventuella barnbarn aldrig någonsin kommer att behöva harkla sig, slå ett telefonnummer till en statlig myndighet och på korrekt svenska framföra sitt ärende och säga;


" - Goddag. Mitt namn är si och så. Jag kontaktar Er med anledning av...." osv.


Vad är nästa steg? Arbetsintervjuver via telefonen;


" - Är du en positiv, drivande person med servicekänsla? Var god tryck 2 följt av fyrkant."


Jag är faktiskt tacksam över att mina mor- och farföräldrar slipper uppleva detta.   

Av Helene - 12 april 2010 13:02


Scandinavian Sealyhamterrier Society har tidigare haft sin hemsida här:

http://hem.passagen.se/sealyhamclub/index_se.htm


Nu lanserar man en helt ny hemsida vilken ni finner här:


http://www.scandinaviansealyham.com/Main.html


Snygg, fräsch, informativ och med trevliga foton är mitt första intryck.


Min dröm är att en dag få äga en Sealy men med mitt stora intresse för rasen finner jag min egen dröm sekundär i sammanhanget. Min främsta dröm är nämligen att få se ett litet uppsving för denna enormt trevliga ras. Gone are the days när Sealyn var något av en "mode-ras" och jag gillar egentligen inte alls när människor skaffar hund och baserar sitt val av ras utifrån någon top-10-lista men populationen av Sealys är på tok för liten.


Läste med intresse resultaten från "Stockholm International Dog Show" och då speciellt  BIR-resultaten från Terriergruppen;


Skotsk Terrier; 6 anmälda


Sealyhamterrier; Finns öht inte med bland reslutaten av BIR, ingen hund utsedd till BIR. Detta behöver dock inte betyda att det inte var någon Sealy anmäld alls då reglerna säger att " För att kunna utses till BIR (Bäst i Rasen) måste hunden ha erhållit kvalitetspriset CK (Certifikatkvalitet). Om ingen hund i rasen erhållit CK utses följdaktligen ingen BIR-hund." Dvs, det kan ha funnits Sealys anmälda till rasgruppen men att ingen av dessa tog CK och det finns därmed inga BIR-resultat att redovisa.


American Staffordshire Terrier; 43 anmälda. Enligt min personliga mening en jättego och trevlig ras med mina egna erfarenheter av grannens fyra (4) Amstaffar som slår dubbelknut på sig själva i ivern att man ska klappa och kela varje gång jag träffar dem MEN, speglar ovanstående siffror något som jag inte har förmågan att utläsa?


Well, well, under 1940- och 1950-talet var Sealyhamterriern enormt populär. Rasen fick t om pryda omslaget till tidningen "Damernas Värld" under 50-talet.


 


Av Helene - 11 april 2010 15:53

Å tjänstens vägnar, kommer jag i slutet av augusti befinna mig ett antal dagar på annan ort då det årliga stora eventet inom min branch går av stapeln. Ett event som har många års tradition. Satt därför och kikade på foton från tidigare års event för att få en känsla för arrangemanget. Det är helt enkelt ett event där deltagande föreningar har en monter som de väljer själva hur den ska utformas. Mer än så säger jag inte just nu.


Nåväl, satt och kikade på foton som sagt var och fann denna bild, tagen för två år sedan. Så här hade en förening inrett sin monter. Tidsenligt med en gammal skänk, spetsduk , gamla fotografier och.....OCH....Vad skådar mitt vänstra öga? Jo, en porslinsfigurin i form av en Sealyhamterrier. Det är ett tecken! It was ment to be! Det är ju det jag säger.

  För övrigt letar letar jag lämplig klänning. Ja, det är lika bra att börja i tid annars kommer jag vara ett hysteriskt vrak sista veckan innan. En av kvällarna under detta event är det nämligen stämmomiddag (nej, nej, jag har inte fått arbete på regeringskansliet) och en lämplig klänning bör bäras. Att döma av foton från de tidigare åren så verkar det inte så viktigt att klä upp sig öht men HALLÅ, så var inte jag uppfostrad så en klänning av något slag bör införskaffas sedan behöver den inte vara så extremt extravagant men en stämmomiddag är väl ändå en stämmomiddag!?

Av Helene - 10 april 2010 12:44


Pratade med pappa i telefonen när jag hörde att han hade på den här låten i bakgrunden. Barndomsminne och vilken tragikkomik upptäckte jag (sånt man inte tänkte på eller förstod som barn). Låten är fortfarande högaktuell på alla sätt och vis. Vem kan man lita på?


"Vem kan man lita på?
När far och mor är döda
och våra släktingar har tatt gift
och alla våra vänner har valt sig själva
och våra lärare och fröknar
har gått och dränkt sig med varann
och nu när sömntabletterna har slutat hjälpa
Och när vår präst från konfirmationen
står och pekar i det blå
och ingen fattar om han visar vägen
eller känner vilket håll vinden blåser åt
Då kommer Halta Lotta hem till mig
med rösten fylld av gråt
och säger vem i hela världen kan man lita på?"


/Hoola Bandoola Band


Någon som minns? Se gärna klippet.


http://www.youtube.com/watch?v=OOWyaXJ50IU

Av Helene - 8 april 2010 14:24

Försöker planera lite, både viktiga och mindre viktiga saker.


Till de mindre viktiga hör att baka Bagels i helgen. Alla som känner mig vet att jag avskyr att baka för att jag helt enkelt är urusel på det. Misslyckas för det mesta men jag har några säkra kort och dessa brukar alltid bli bra; Kanelbullar, Scones, Filmjölkslimpa och Rosenbröd. Men nu ska jag faktiskt testa att göra Bagels. Nybakta Bagels med rökt lax och Philadelphiaost är himmelskt gott.


De viktiga sakerna handlar bara om planering. Listor som skrivs, diskussioner runt semesterar och vilka veckor som vi ska vara lediga, noteringar i kalendrarna om resor å tjänstens vägnar (både för M och undetecknad), utvecklingssamtal i skolan, barnens tandläkarbesök och typ " - Vilken helg ska vi rensa i källarförrådet?"


Man vet att man lever men just nu älskar jag att leva!   Mitt liv, mitt val och jag vet att det alltid går att resa på sig även om jag själv många, många gånger i mitt liv befunnit mig "6 feet under".


Så därför passar denna låt så bra även om videon just i detta fall handlar om ond bråd död i form av mord. "It's my life" med gruppen No Doubt. "It's my life" är en typisk låt som jag minns från mina tonår på 80-talet, då skriven och framförd av det brittiska bandet Talk Talk. Sommaren 1995 var jag och M och såg Neil Young på Sjöhistoriska (se tidigare inlägg). Förbandet var ett - för oss - okänt band, nämligen No Doubt. Sambon som i stort sätt bara lyssnade på punk och ska-musik under sin uppväxt nickade gillande och jag blev helt såld. Ut på scenen kommer denna energiska sångerska som inte stod still en sekund (ja, hela bandet öste på i 110 km/tim). Hon iklädd tartanrutiga byxor och bara tog mig med storm. Jag har lyssnat sönder deras två första plattor.


Som sagt var, No Doubt gjorde för ett antal år sedan en cover på den ovan nämnda gamla 80-talslåten "It's my life" och resultatet blev helt okej. Men mest älskar jag Gwen Stefanis outfit i videon, den hon bär i domstolen. Check it out! Måste ringa mamma och höra om hon har sparat sina gamla knytblusar.


Länk till It's my life



Av Helene - 6 april 2010 14:21

Varmt tack för alla gratulationer, både här i bloggen samt via privata mailen och telefon. Jag lever fortfarande i ett lyckorus men inser att det verkligen är på tiden att jag kommer igång och arbetar igen. Det är något som märks än mer tydligt när man inser vad det är man sitter och funderar på hela dagarna. Tex fann jag nedanstående nostalgifoto och utbrast "- Åååååååå, barndomsminnen, sånna kryddburkar hade mor och far". 


Men så kom jag på att mor och far alltid storhandlade på Martin Olsson och "stödhandlade" hos Metro. Varför hade de Coop/Konsums egna kryddmärke? Satt och grubblade på detta en bra stund tills jag kom ihåg att när jag var barn fanns det en närbutik där vi bodde vilken var i Konsums regi. De måste ha smitit in där ett antal gånger när de glömt något och inte orkade fara iväg till ovan nämnda matgrossist/matvarubutik. Det är just sådana funderingar som tenderar att ta över när man inte har "viktiga" saker att fundera över.


Nåväl, kryddburkarna skriker nostalgi - i alla fall hos mig - så jag delar med mig av "nostalgi-kicken".

 

Av Helene - 5 april 2010 14:29

Håller på att rensa i garderoben. Ja, jag vet att jag skrev om det för ett par veckor sedan (eller var det kanske t om tre veckor sedan?) men jag måste nästan ta sats och tvinga mig själv innan sådana saker blir gjorda.


Nåväl, uppenbarligen var det ett tag sedan jag rensade garderoben. Hittade oöppnade förpackningar med nylonstrumpbyxor, kläder jag glömt att jag har och en och annan stickad halsduk som inte gjort någon nytta i min garderob under denna bistra vinter. Det värsta är att det inte ens är mina halsdukar utan sambons. Stackarn måste ha trott att han glömt de på bussen eller liknande och inte sagt något till mig. 


Bästa fynden;

  • En stickad gråmelerad liten väst med söta knappar. Har ingen aning om när jag köpte den eller om jag burit den någon gång *skäms*
  • En vit singoallatop med genombruten brodyr och rynk runt ärmsluten. Minns att jag köpte den för en tre år sedan men den hade hamnat mellan en trådback och den bakre väggen av garderoben där den klämts fast och därmed inte fått se ljuset på tre år. *skäms ohyggligt*
  • Två tunna koftor á la 50-tal som blir perfekta nu till våren.

Sämsta fynden;

  • Att en tjock stickad långkofta i benvitt har smugit sig in bland mina svarta tröjor, koftor och toppar. Det är en sådan där kofta som släpper ludd av garnet, sånt som alltid hamnar i munnen på en så fort man viftar med armen. Nu har allt vitt ludd hamnat på mina svarta kläder. Det kommer inte bli roligt att försöka få bort det. 
  • Att de enda vita sommarbyxor jag äger har fått skumma bläckfläckar på sig. Har jag suttit på en bläckpenna?
  • Att jag har fått slänga alla mina BH. Detta efter en kritisk titt på dem. Noppiga, missfärgade och stålbågar som "rymt".

Nej, nu ska jag återgå till garderoben, behövde bara få vila en stund men jag passar på att dela med mig av dagens andra fynd, ett länktips. Jag blir sjuk av ha-begär. Enjoy; http://www.theoxfordteaparty.com/


Skapa flashcards