Min sömn är helt ur lag. Sedan jag var 2 månader gammal har jag sovit hela nätter. Somnar gott på kvällen och vaknar hyffsat utvilad (för det mesta). Men pga av oro har jag den senaste tiden legat och vridit på mig, ofta fram till kl. 5 på morgonen och därmed sovit till 9-10. Inte bra! De få sovtimmarna har också lett till att jag igår kväll klubbades rejält i form av akut trötthet kl. 8 på kvällen och drog mig därmed tillbaka till sovrummet och slocknade som en gris. Resultat; Jag vaknade kl. 4 på morgonen och hade sovit klart. Att gå upp vid denna tid och riskera att väcka resten av familjemedlemmarna är det inte tal om så jag låg kvar i sängen.

Efter ett tag började jag bli hungrig. På något helt tokigt sätt sa kroppen att den ville ha frukost. Ju längre tid jag låg där, desto hungrigare blev jag. Började fantisera om varm choklad och limpsmörgåsar med ost på. Och nu kommer vi till det som inlägget ska handla om, nämligen just varm choklad och limpsmörgåsar med ost på och det som många gör men som ingen vill erkänna att de gör och i många fall gör när de är ensamma hemma, dvs de skulle aldrig drömma om att göra det in public. Jag själv gör det bara när jag är solo hemma då jag har en sambo och två barn som annars ylar "- Bläää, äckligt!"

Jag är sedan barnsben helt såld på att doppa limpsmörgåsar med ost på i varm choklad. Det ska vara en söt limpa, typ Skogaholm eller för all del en hemmabakad limpa, det måste vara ost på, inget annat pålägg duger och det måste vara riktig varm choklad, dvs gjord på mjölk, kakao och socker. Under min uppväxt serverade min mor ofta detta till mellanmål, ffa på hösten och vintern när det var kallt ute men det var bara jag som doppade smörgåsen i chokladen varpå mina syskon ylade att det var äckligt och min mamma gav mig en blick som sa att hon inte tyckte det var så trevligt.

Och tidigt i morse när jag låg där i sängen och suktade över denna kulinariska höjdare så började jag fundera och när jag funderar då funderar jag verkligen så jag låg där väldigt länge och funderade och detta är varför jag måste fortsätta med det här inlägget imorgon annars blir det på tok för långt och tröttsamt att läsa.

Läs därför "Dags att skriva på en petition - Del 2" imorgon. Väl mött!

 

Ingrid

29 januari 2010 20:08

Jag beklagar verkligen att du fått problem med att sova, det är vedervärdigt att aldrig få bli utvilad och att ens dygnsrytm rubbas. Hoppas att du kommer få tillbaka din sömn omedelbums!

Det gick rysningar av välbehag längs med ryggraden när jag läste din beskrivning av att doppas ostsmörgåsar i varm choklad....det finns knappt något godare och härligare!
Både mamma och älskar att doppa på precis samma sätt som du - och det SKA vara söt limpa med massor av ost och riktig choklad!
Jag är så tacksam över att ha växt upp i ett O'Boy-fritt hem.... ;))

http://igurt.bloggagratis.se

 

Helene

29 januari 2010 23:47

Ingrid! Jag är så innerligt tacksam över att ha dig i mitt liv även om det är på distans. Tack för att du finns och för att du är så klok och snäll.

Löööööve you / Helene

PS! Imorgon ska du få höra varför det är dags att skriva på en petition. ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hinner inte med bloggen just nu. Vacklar ur sängen i ottan, fixar mig inför arbetsdagen, sticker hemifrån vid 06.45 *piiip*. Äntrar kontoret, arbetar hårt och intensivt men med ett leende på läpparna. Vacklar hem vid 5-snåret, äter, roar mig med dive...

Sköna söndag! Sambon är åter igen på kurs. Jag och yngsta sonen tog en promenad till affären. Jag lyssnade på musik via mobilen och tog några danssteg på vägen. Sonen låtsades som om han inte kände mig.    Skön och härlig har helgen verkligen va...

Jag är fullständigt galen i brittisk och Irländsk film och tänkte tipsa om 5 filmer  som jag tycker att man ska se. Först ut och på plats 5 är filmen "Withnail & I" från 1987 med Richard E Grant och Paul McGann i huvudrollerna som de två arbetsl...

Vilken vecka! Har drabbats av en inflammation i en ankel/vrist och har därför varit tvungen att plocka fram mina gamla kryck-käppar för att klara av att ta mig fram. Smärtan är olidlig och jag kan - trots käpparna - bara gå med små, små myrsteg. Det ...

Oj vad dagarna ramlar på. Bloggen hinns inte med och lite trötter är jag allt av allt nytt men lycklig, glad och nöjd. I mitt tidigare inlägg skrev jag om lilla M, en liten vovve som får följa med min arbetskamrat till jobbet ett par dagar i veckan. ...