Igår kväll blev det äntligen dags för kräftor med tillbehör; Västerbottenpaj, gott bröd och kallskuret såsom kallrökt lax och lufttorkad skinka. Sambon fixade även feta revbensspjäll, hemlagade köttbullar och prinskorv samt årets kanske sista färskpotatis. Det är vid sådana stunder, när vi samlas runt ett bord med delikatesser och njuter av både den goda maten och att vi är en familj, som jag känner mig oerhört lyckligt lottad. Jag har världens finaste sambo och världens finaste barn. Så är det bara! Jag menar, tänk om man var gift/sambo med nedanstående drummel!? Kan dock inte låta bli att skratta hysteriskt åt den.

....."New Moon", uppföljaren till "Twilight" så kan man ju alltid roa sig med att reka marknaden på prylar som har med ovan nämnda filmer att göra. Jag kan mycket väl tänka mig att njuta av en dusch bakom nedanstående duschdraperi. Frågan är om sambon skulle uppskatta den lika mycket som jag.

Nu så! Nu trodde jag att jag hade lyckats komma till en ny fas i mitt liv. Det föll efter en kvart, halvtimma eller så. Låt mig förklara!

Jag har aldrig lyckats komma över den där barriären av att "stå ut med"  eller uppskatta 1 timma och 50 minuter (reklam inräknat) av hänsynslös våld i filmer såsom Reservoir Dogs eller Pulp Fiction för att nämna ett par exempel på filmer alla anser att man ska se. Jag har försökt med båda ovan nämnda och fler därtill inom samma genre och det slutar alltid med att jag lämnar vardagsrummet efter en kvart och låter sambon se filmen ensam. Igår kväll fick jag för mig att nu, NU, skulle jag se filmen "American Psycho". Jag har inte läst boken filmen är baserad på men naturligtvist hört talas om den. Den står hemma i bokhyllan, köpt och läst av sambon. När sambon för ett antal år sedan också köpten filmen på DVD så valde jag helt sonika bort att titta. Men så igår kväll deklarerade jag hemma;

- Jag ska titta på "American Psycho".

Sambon gav mig en blick som sa "först blir hon förälskad i en vampyr, nu har hon siktat in sig på en psykopatisk seriemördare också" men han valde bara att svara;

- No honey! Trust me on this one. You do not want to watch that film.

Här någonstans förvandlades jag till en trumpen femåring som med en fot stampandes i golvet envisades med att upprepa; "Hur blodig kan den vara? Alla säger att det är en film man måste se".

 Älskade sambon bara suckade, räckte mig filmen och sa; "Ok, your choice! Don't say I didn't warn you. 

Ja, vad ska man säga? Första kvarten gick ju hyffsat bra. Duckade lite bakom en kudde ett par gånger. Blev plötsligt hysteriskt tvungen att diska ett par temuggar. Allt för att dölja att jag tyckte det var obehagligt. Rikigt obehagligt! Andra kvarten minns jag inte mycket av. Eller rättare sagt,  jag såg inte så mycket av filmen. Har aldrig studerat en kudde så närgående tidigare. Nu gällde det att göra en snygg sorti trots att minst en timme av filmen återstod. Suckade, gäspade högljutt, sträckte mig efter fjärrkontrollen och deklarerade; "I'm going to bed. Good night".

Sambon hade vänligheten nog att inte kommentera! 

Så! Gårdagens inlägg är raderat och så talar vi inte mer om det! Det enda jag har att tillägga, innan jag släpper detta för gott, är att ibland behöver man få rensa systemet. Nu är det gjort! Jag tror budskapet gick fram och jag kan gå vidare med fokus på positiv energi istället. Alla dessa "det-är-så-synd-om-mig-bloggar" överlämnar jag till alla de som inte verkar vara bekymrade över att de vräker ut högst personlig information, både om sig själva men även om sina barn, exmakar etc.

Nej, dagens bidrag blir därför denna trailer! Kanske inte så mycket positiv energi vid en första anblick men fatum är att flertalet av dessa vampyrer har mer stil och klass än de flesta vanliga dödliga. Som ni märker har jag heller inte riktigt släpp mitt trånande ännu. DEN informationen skulle dock kunna vara av sådan art att den ligger på gränsen till vad som kan uppfattas som lite väl mycket personlig information. 

Tillägg; "The embeded version" av trailern fungerade inte bra på min dator. Har troligen fel upplösning på skärmen. Länkar istället. 

Twilight

I går kom sambo och barn hem från en 4-dagarsresa till Göteborg. Jag gillar på sätt och vis att vara ensam men bara dagtid. Att sova själv är dock inte riktigt min grej. Inbillar mig alltid att någon ska bryta sig in. Och med bara marsvin som vakthundar så blir man något nervig. Nåväl, för att göra saken "bättre" en kväll  under min ensamhet, valde jag ut en film ur hyllan som jag alltid tidigare valt bort av olika anledningar och därmed aldrig sett, nämligen "Twilight". Hur jag tänkte här vet jag inte. Mörkrädd och ensam och fram åker en Vampyrfilm (!?). Nåväl, på med denna - som jag trodde - tonårsfilm och efter en kvart eller så finner jag mig själv sitta och tråna över den "manliga" huvudrollskaraktären "Edward Cullen" spelad av Robert Thomas Pattinson. I filmen är denna karaktär, dvs Edward Cullen, en 17 år gammal High School Student som i själva verket är en bra mycket äldre person och vampyr. Det här är ju synnerligen pinsamt. Jag fyller medelålders nu i veckan och finner mig själv sitta och tycka att en skådespelare "half my age" är omåttligt tilltalande. Sambon och barnen får härmed aldrig  lämna mig ensam igen. Gud vet vad jag sitter och trånar efter nästa gång.

I gårdagens blogg nämner jag sången "Scotland the Brave". Den text jag då publicerade är från originalet. Genom de senaste 100-150 åren eller så, har texten förändrats något men budskapet är detsamma, dvs de modiga skottarna. Jag var tvungen att leta upp denna så fantastiska skotska sång på youtube. Skottland ÄR vackert! Skottland ÄR kultur! Skottland HAR en historia att berätta. Och Skottland HAR Skotska terrier. Se bara på detta klipp med vackra bilder över "The blue mountains", "The Highlands", havet, män i kiltar, gamla slott och riddarborgar etc. Men se upp! Mitt i klippet dyker HAN upp. Vilken han? Jo en liten skäggig skotte såklart!

Så på med volymen och njut av den vackra sången tillsammans med bilder från ett av de vackraste länderna på denna jord. Scotland the land of Brave and Proud!

Det finns människor som är mer modiga än andra. Människor som besitter en förmåga att våga och att orka. Över de människorna vill jag bara utropa "Glory to the Brave". Denna fras får mig också osökt att tänka på det som kanske är Skottlands mest berömda sång, nämligen "Scotland the Brave".

"Hark when the night is falling!
Hear! Hear! The pipes are calling!
Loudly and proudly calling down throu a glen
There where the hills are sleeping
Now feel the blood a-leaping
High as the spirits of the auld hieland men.

Refräng
Towering in galant fame!
Scotland my mountain-hame!
Hie may your proud standars gloriously wave!
Land o' my high endeavour!
Land o' the shining river!
Land o' my heart forever!
Scotland the brave"

Vacker, vackert! Och med ledorden "Modig" och "Skottland" så kommer vi in på en bloggare nära undertecknad. Hon både skriver om mod och besitter också själv mod. Dessutom skriver hon om skottar. This one's for you Darling! Jag vet att du som jag är förtjust i dessa nostalgifoton. En skotte från troligt 1920-tal eller tidigt 1930-tal, vilken förbereds inför en utställning.

Minns ni rubricerad klänning? http://varghund.bloggagratis.se/2009/07/30/1870020-en-klanning-att-do-for-och-att-do-i/

Den underbara Christian Diorklänningen anno 1955 vilken skulle auktioneras ut via Helsingborgs Auktionsverk den 9 augusti med ett utropspris på 1500 kronor. Så hur gick det? Jo, nog blev den inropad alltid av en - förmodar jag - lycklig ny ägare. Slutpriset hamnade på 17500 kronor. Japp! Sjutton tusen femhundra kronor för att skriva det i klartext.  Jag hade inte haft en chans, det kan man lugnt konstatera.