Alla inlägg under december 2008

Av Helene - 31 december 2008 12:19

Nyår! Vad betyder Nyårsafton för dig? Ett nytt år står för dörren. Det borde innebära tid för eftertanke, reflektioner över det gångna året, en liten tanke till våra medmänniskor där ute i världen och en stund att minnas de som inte längre är med oss.


I själva verket innebär Nyår ett dygn av stress för alla husdjur och dess ägare men även för våra vilda djur. Hästar som riskerar att skada sig i sin box, hundar som kissar på sig inomhus. Vidare, fåglar i det vilda som stressplockar sina fjädrar, fjädrar som de så väl behöver under denna kalla årstid. Igelkottar som vaknar ur sin vintersömn och lämnar det trygga boet med förödande konsekvenser såklart. Allt för att Sveriges befolkning under nyår förvandlas till skjutgalna idioter med svåra personlighetsförändringar.


Läser att åtminstonde hundägare numera kan lindra/lösa detta problem med sk DAP-halsband. Jag tänker inte orda så mycket om det annat än att jag tycker att det är fel väg att gå. Att hundägare ska behöva inhandla syntetiskt framtagna feromoner för 420 kronor på Apoteket så att hunden får en någorlunda dräglig tillvaro under helvetetsnatten är icke rimligt.


Så finns det någon möjlighet att överge detta otyg med raketsmällande och återgå till det som Nyår borde innefatta, dvs  eftertanke och reflektioner? Här kommer jag osökt in på bönen "Lord's Prayer" eller "Our Father" alternativt "Pater noster" som den också benämns. I Sverige känner vi den som "Fader vår". Bönen räknas till en av de absolut mest lästa. Man uppskattar att svindlande 2 miljarder Katoliker, Protestanter och Kristna Ortodoxer läser, citerar eller sjunger den under olika kristna högtider.


Den engelska versionen:


Our Father, which art in heaven,

hallowed be thy name;

thy kingdom come;

thy will be done, in earth as it is in heaven.

Give us this day our daily bread.

And forgive us our trespasses,

as we forgive them that trespass against us.

And lead us not into temptation;

but deliver us from evil.

[For thine is the kingdom,

the power, and the glory, For ever and ever.

Amen.]


Undertecknad hör inte till de mest religiösa personerna men bönen är inte bara en bön, den har ett budskap också. Den engelska översättningen har blivit tonsatt och i de engelskspråkiga länderna sjunger man den vid tolvslaget på nyårsafton. Vid senaste millenniumskiftet blev låten en hit världen över i form av Cliff Richards version, inspelad och något textredigerad med titeln "The Millennium Prayer". Videon förmedlar vad bönen till mångt och mycket handlar om - Så inled oss icke i frestelse utan fräls oss ifrån ondo - Gå förbi den där hyllan i affären med raketer. 

 

Av Helene - 30 december 2008 15:47

Jag kan inte låta bli att tycka att en Malteser, i utställningsskick, är fullständigt bedårande vacker. Men jag kan inte heller låta bli att förundras och undra med ett stort frågetecken; Hur gör ägarna av dylika hundar för att hålla pälsen så exemplarisk? Hur gör man när man går ut med en Malteser vilkens päls når ner till marken och lite till? Papiljotter? Bakar in de i plastfolie? Eller bär de till närmsta gräsplätt och sedesamt håller upp pälsen "där bak" för att undvika generande fläckar? Nu skriver jag detta icke alls som någon form av ironi eller av elakhet. Jag är faktiskt imponerad av hur fina deras pälsar är. Skulle jag vara ägare till en Malteser skulle den nog komma hem med halva skogen i pälsen efter en vanlig promenad.


Jag får nog forsätta att drömma och sukta efter en Malteser och bara tycka att de är vackra. Jag tror inte det skulle vara den rätta hundrasen för mig på min ålders höst. Då när jag ska ta långpromenader över de engelska herdarna i sann Beatrix Potter-anda. Med det engelska klimatet skulle jag förmodligen vara stolt ägare till en söt men grå Malteser.


Men inget hindrar att jag kikar på det här (och drömmer lite, lite):


Länk Malteser Westminister 

Av Helene - 29 december 2008 11:54

















Ovan; Klara Västra Kyrkogata i Stockholm anno tiden kring förra sekelskiftet (1900) i en jämförbar studie av rivningshysterin. Nedan; samma gata i dag. Så dumt, så fult och så totalt meningslöst.


Norrmalmsregleringen - läs; förstörelsen och omvandlingen av nedre Klara i Stockholm - är en omdaning som hör till de mörkare företeelserna i modern historia.


Norrmalm skapades på 1600-talet under överståthållaren Clas Larsson Fleming. Stockholm var inne i ett mycket expansivt skede såsom säte för det växande Östersjöväldet och invånarantalet ökade mycket fort. Under 1700-talet försköts stadens centrum alltmer från Gamla Stan till Norrmalm. Under dessa århundrande och framförallt under 1800-talet har många mer eller mindre dåliga förslag lagts fram om hur man skulle kunna utvidga och förändra stadsdelen Norrmalm. Ett av de dummare förslagen var väl det på 1860-talet då en man (inga namn, jag hänger inte ut folk även om han är död och begraven för länge sen) föreslog en breddning av Sveavägen till 70 meter. Sveavägen skulle även löpa från Brunnsviken ända fram till Gustav Adolfs torg, utan hänsyn till bebyggelse eller terräng, rätt över Adolf Fredriks kyrka byggd 1773, Hötorget och Brunkebergstorg. 


I början på 1900-talet började bostäderna i de gamla Klarakvarteren förfalla allt mer. Redan då var de omoderna och oerhört slitna. Människor var även mycket trångbodda. Husen låg som packade sillar men det fanns ändå en charm med de gamla kvarteren.


Snart började planeringen av den sk Norrmalmsregleringen, en omfattande revision (läs rivningshysteri) av stadsplanen för Nedre Norrmalm vilken principiellt beslutades av stadsfullmäktige 1945 och realiserades under 1950-, 60- och 70-talen. Genomförandet resulterade i att de gamla Klarakvarteren fick ge plats åt det moderna Stockholms city, samtidigt som tunnelbanans utbyggnad underlättades. Intressant är att halva Sveriges arkitektelit var involverade i planerandet.


När man rev de gamla Klarakvarteren motiverades detta bla med att det skulle bli alltför kostsamt att renovera och rusta upp de gamla fallfärdiga husen. Man kunde nog också lugnt luta sig tillbaka och insupa allt beröm som strömmade in (kritiken lyssnade man inte på). Omvandlingen av Nedre Norrmalm  beundrades nämligen både i Sverige och utomlands, och räknades som en av de större och mest genomgripande cityomdaningar som genomfördes i Europa under efterkrigstiden, även inberäknat de städer som skadades svårt under kriget.


Visst kan man väl hålla med om att det nya Norrmalm fyller sin funktion som citykärna med bostäder, arbetsplatser i form av kontor, affärer, hotell, restauranger etc, etc. Hyffsat smidiga kommunikationer, både till fots, med bil eller tunnelbana/buss (cykling sker på egen risk). Men praktiskt och funktionsdugligt är inte alltid vackert.




Ovan, de gamla Klarakvarteren med slitna bostadshus. En, på många sätt och till stora delar, fullständig misär för de boende. Men jag undrar lite stillsamt; Blev det bättre när de fick ge plats till nedanstående?? Så dumt, så fult, så meningslöst.....!


Av Helene - 25 december 2008 11:51

Julafton kom och gick såsom den alltid gör. Juldagen är lugnare och en dag för reflektioner. Idag tänker jag på den stora diktaren Dan Andersson.


Daniel "Dan" Andersson föddes den 6 april 1888 i byn Skattlösberg, Grangärde socken i Dalarna. Hans far var småskolläraren Adolf Andersson och hans mor var Augusta Scherp. Augusta var f.d lärarinna. På den tiden var dock lärarinneyrket endast förbehållet ogifta kvinnor. I samma stund en kvinnlig lärare valde att ingå äktenskap, upphörde hennes anställning.


Nedan; Dan Anderssons barndomshem 

Familjen hade det svårt att försörja sig. Man blev inte rik som småskolllärare i slutet på 1800-talet, början på 1900-talet och Dans föräldrar började titta på möjligheterna att, som så många andra, söka sin lycka i Amerika. Dan Andersson skickades som fjortonåring till Amerika, året var 1902, för att se om det fanns möjligheter för föräldrarna att ansluta. I ett brev från USA skrev han dock att det inte fanns bättre möjligheter för familjen där än i Sverige, varpå fadern bad Dan att återvända till hemmet.


Trots sin enkla bakgrund hade Dan möjlighet att studera vidare genom att kombinera studier med att arbeta som bla skogsarbetare och Folkskollärare. 1914-1915 läste han vid Brunnsviks folkhögskola. Det var dock diktare Dan ville bli. Det här var på den tiden dikter inte  betalade för sig vilket med all tydlighet visade sig efter att Dan 1918 gift sig och blivit far. Samma år, skriver Dan en av de vackraste dikter jag någonsin läst. Det är en hyllningsdikt till sin egen far, Skolläraren Adolf Andersson:


Till min far (Dan Andersson, 1918)


Så skön är väl ej glansen av stjärnor över byn,
ej månens över grönskande dalar,
som ljuset i dina ögon under gråa gamla bryn —
två kronljus från paradisets salar.

Jag hälsar dig med sång och dina glesa hår:
du segrat över hundra onda öden.
Mig tycks att din kamp för de små i många år
var som ett helgons mot djävulen och döden.

Som i salighet klarnad var din panna mången gång
när du gett oss alla bröd och såg oss nöjda.
När böjd av värk du stupat kull, ditt hjärta blev en sång
som lyfte dig mot himlen med händer höjda.

Att jag är av ditt blod, åh, jag grips av ångest fatt!
Hur skall jag blott mitt arv ej förspilla!
Jag sjunger till fiol i din stjärneglesa natt
för mitt hjärta, som aldrig kan bli stilla.

En dag, en sällsam dag, o far, man bort dig bär
genom furuskogens allvarsamma salar.
Låt mig stå upp och fjärran gå. När du ej mera är,
vad rör mig alla grönskande dalar?


Dan fick aldrig möjligheten att visa sin far, skolläraren Adolf Andersson, att han ej förspillde sitt arv. Två år senare, 1920, är det Dan Andersson man bär bort. Inte genom furuskogen utan i de gamla Klarakvarteren i Stockholm. Dan är i Stockholm för att söka arbete på tidningen Social-Demokraten. Dan har en familj att försörja. Han bor på rum nummer 11 på Hotell Hellman. Hotellpersonalen hade rökt med cyanväte mot vägglössen och inte vädrat enligt föreskrifterna. Klockan 3 på eftermiddagen den 16 september 1920 hittades Dan Andersson död i hotellsängen.

Av Helene - 24 december 2008 11:37

En riktigt rofylld Jul tillönskas alla läsare. Se nödig tomte via länken. Klicka på paketen.http://www.arkikon.no/julekort08.htm  

Av Helene - 22 december 2008 13:13

Julafton närmar sig och hysterin har nått sin kulmen. Älskade lilla mamma ringde i morse från ett av de kommunala färdmedlen i Stockholm och bannade mig för att jag - som tidigare utlovat - inte hade ringt i helgen och meddelat vad barnen önskar sig i julklapp. Mor min är ledig idag och hade gett sig ut för att avverka julklappsinköpen till sina 10 barnbarn.


Jag var nyvaken och satt på toaletten!! Ja, jag vet men vi är ganska så öppna i vår familj och vad ska man annars med en trådlös telefon till? Nåväl, blev lite småstressad och ylade på pojkarna att genast komma med sina önskelistor (till toaletten, ja). Önskelistorna innehåller ting som tex:


  • Gears of War "General RAAM" vs LT-kim action figure
  • Locust sniper Action Figure
  • Call of Duty 5
  • Guitar Hero World on tour


Att försöka förklara för min söta mamma vad ovanstående ting äro, det är som att försöka lära blogginnehavaren gammelgrekiska på en eftermiddag. Missförstå mig rätt, min mor är en fullt normalbegåvad människa men det finns gränser för vad mitt tålamod och mammas nerver klarar av. Kom dock på några saker jag vet killarna skulle bli glada för och som mamma kan hitta i affärerna utan bistånd av en sönderstressad expedit eller en grinig dotter via telefonen.

Själv har jag inte ens prickat av hälften på måste-listan. Julklappen som ska skickas norrut är uthämtad men inte inslagen och sen ska den ju skickas också. Vojne, vojne! Ser ut som om det blir en mellandagsklapp istället men det är ju tanken som räknas. Varje gång jag hamnar i såna här situationer där tidschemat spricker halvvägs så säger Mark;

"Proper Prior Planning Prevents Poor Performance". Jag hatar det uttrycket lika mycket som jag hatar "I told you so".


Nej, jag längtar till Juldagen. Jag föredrar Juldagen framför Julafton. Då kan man äntligen pusta ut, halvligga i soffan och knäcka nötter, skala mandariner och titta på TV. Har man riktigt tur visas någon evighetslång klassiker som tex "Lawrence of Arabia" (Peter O'Toole med sina vackra irländska blå ögon) eller "Doctor Zjivago" med Omar Sharif. Även Omar Sharif har för övrigt en roll i Lawrence of Arabia.


Nej, tillbaka till köket och dess måsten. Någon måste ha använt köksgolvet som skärbräda till frukostbrödet i morse. Vete katten varför det annars skulle knastra under fotsulorna.


Peter O'Toole och Omar Sharif anno 1962 i Lawrence av Arabien









Av Helene - 20 december 2008 14:48

Julens första katastrof har inträffat. Jag brukar alltid köpa julskinka som jag kokar själv och därefter griljerar i ugnen. Dopp-i-grytan är nämligen en absolut nödvändighet på mitt julbord och de där färdigkokta julskinkorna med något geleaktigt i vakumförpackningen som man tydligen ska spä ut med vatten för att få något som liknar skinkspad/dopp-i-grytan, de ger jag inte mycket för.


Nåväl, sambon åkte iväg för att handla julmat medans jag i ett tröstlöst försök gav mig i kast med att omvandla vårt hem till något som med en stor portion fantasi skulle kunna föra tankarna till NK's julskyltning. Jag lyckas sällan och idag var inget undantag.


Sambon återvände till hemmet förvånansvärd pigg och på gott humör trots de timmar han blivit förpassad från hemmet och utskickad till en krigszon. Med sig hem hade han skinkan som han stolt förevisade mig; "Titta, jag har köpt färdigkokt skinka och det står även att den är lättrökt". 

Jag kände hur det snurrade till i huvudet och det flimrade för ögonen. I tretton år har Mark bott i Sverige, i tretton år har jag lärt honom allt jag kan vad gäller svenska högtider och dess kulinariska måsten, vilket iofs går ganska fort att lära ut då vi ju mest äter sill och potatis oavsett högtid. Ändock, var någonstans hade min undervisning brustit? Hade jag inte varit tillräckligt tydlig när jag förklarade transportsträckan mellan den hemmalagade julskinkan och dess biprodukt, dvs det som blir dopp-i-grytan!? Och Lättrökt??? Vem har någonsin hört talas om rökt julskinka?


Oh God mighty in heaven, this is going to be a Christmas to remember.

Av Helene - 19 december 2008 09:36

Till vardags kallas Ch. Efbe's Hidalgo at Goodspice för Charmin. Så här sa hans ägare/handler Mrs. Good om Charmin efter Westminister 2008 (källa USA Today);


"In truth, Charmin, whose official name is Ch. Efbe's Hidalgo at Goodspice, is better suited to be a house pet. "He plays with all our other dogs (including his best friend, Babs, a Parson Russell terrier who also competed at Westminster) and gets dirty — a lot," Good says. Given Sealyhams are clowns, Good says a more appropriate name would be Sillyhams.


Charmin is completely smitten with Good and is never more than a foot away. "I'm his person," she says. In their hotel room in New York City, he sleeps on her bed. At home, since the bed is too high, he sleeps on the floor where Good steps down. Or he sleeps next to the toilet, appropriately enough. "He's figured out that's the first place I go after I get up," she says.


In the ring, Charmin is very discreet about his adoration for his person. "He's a cool dog," said Good, who has a wry sense of humor like her dog. "He doesn't overdo it with emotion, publicly."

However, when he finished making his final circle around the ring, he planted a few kisses on his favorite human. "When it was appropriate for a champion," Good said."


Kan man bli annat än totalcharmad av den beskrivningen? 


Skapa flashcards