Nu stundar sommar-OS. Jag kommer som alltid sitta klistrad framför TV'n. Ställa klockan på ringning för att inte missa det viktigaste, ffa inte friidrottsgrenarna som den gamla friidrottare jag är.

Här kommer ett hett tips till alla som blivit Varghundsägare sedan förra OS (saxat från Svenska Irländsk Varghund klubbens hemsida).

Skaffa video så du kan spela in OS-finalen på 100 meter. Det är nämligen just då han reser sig, skymmer hela TV:n, gapas på och med stor värdighet och nedlåtande blick så småningom lägger sig igen. (På exakt samma tid som världsrekordet på 100m).
 

I början på 90-talet arbetade jag för ett företag inom finansvärlden. Själva arbetet som sådant var inte alla gånger så upplyftande med tanke på den, i början på 90-talet, rådande bank- och finanskrisen. Företaget var dock en mycket bra arbetsgivare och vår chef som var en oerhört förstående herre lät en av mina kollegor ta med sig sin Varghundstik Samantha "Sam" till kontoret varje dag då hon inte kunde lämna Sam hemma på dagarna ensam och någon annan daglig omsorg för Sam fanns inte att tillgå.

Samantha var högt älskad av alla på kontoret. Man märkte knappt av henne, hon tillbringade största delen av dagen sovandes framför arkivskåpen och vid vaket tillstånd var hon vänligheten själv. En mycket rar tik.

I en av mina arbetsuppgifter ingick arkivering. En ohyggligt tråkig sysselsättning för övrigt men ljuspunkten var ju Samantha som hade sin plats brevid arkivskåpen. För att komma fram till arkivskåpen i det öppna kontorslandskap vi satt i var jag tvungen att kliva över Sam för att nå skåpen. Hon tog ju lätt upp två meter i sidled av golvytan där hon låg. Varje gång upprepades samma procedur. Sam lyfte på huvudet och tittade vänligt på mig. Jag la alla tråkiga papper uppe på arkivskåpen och böjde mig ner och klappade och gullade en stund. Sen sa jag till Sam "Nej, nu måste jag arkivera". Sam suckade och somnade om igen. Detta upprepades flera gånger om dagen.

Vid flertalet tillfällen åkte hennes matte iväg på utbildningar förlagda på konferenshotell á la "No dogs wanted". Vid dessa tillfällen blev jag tillfrågad om jag kunde se efter Samantha under dagen på kontoret och rasta henne ett par gånger. En mer okomplicerad hund tror jag aldrig jag haft förmånen att få promenera med. Det var inte mycket som störde henne under kissrundorna.

Så i mitt minne finns en ljuvlig Varghundstik. Tyvärr har jag inget foto på henne men följande tidningsutklipp från min sambos samling får representera den lycka man känner med en Vargis.

Att USA's presidenter genom tiderna har omgett sig med hundar är väl känt och även en Irländare har bebott Vita huset. President Herbert Clark Hoover (1929-1933) och dennes hustru var stolta ägare till rubricerad hund. Patrick som han kallades var född i USA och sonsonson till Cragwood Darragh. Darragh exporterades till England och lade där grunden till den mycket framgångsrika kenneln Ifold.

Nedan Cragwood Padraic med sin uppfödare Mrs Norwood B. Smith.

Har bråkat hela morgonen med min skanner. Den ville inte alls samarbeta när jag skulle skanna bilden på en Tibetansk Spaniel "á la 80-tal". Så ni får ha överseende med den dåliga bildkvaliten.

Jag tror vi fortsätter på Spanieltemat, eller rättare sagt en trolig spaniel. Men vilken? Därefter en sk klockren! Visst är vovven på det andra fotot en släthårig tax!?

Fortsättning på nedanstående inlägg. Båda hundarna borde vara terriers, men vilka tro??

Jag älskar gamla fotografier och har ganska många inramade foton på mina far- och morföräldrar som barn och även deras föräldrar och då är vi tillbaka runt 1800-talets slut och 1900-talets början.

Så här skriver man på Släktforskarförbundets hemsida; "Gamla porträttfotografier fascinerar. På 1860-talet blev det populärt att gå till fotografen, också för vanligt folk, och de små visitkorts- och lite större kabinettsfotografierna finns i nästan alla gamla album."

Extra roligt är om man finner gamla foton där hundar är med. Vissa av raserna är "klockrena" medans andra är knepigare. I vissa fall kan man fundera på om hunden är rasren, vilket jag inbillar mig att de flesta är. Våra raser har utvecklats så mycket de sista 100 åren vilket ibland försvårar identifieringen.

Så lite andra raser än Varghunden får härmed en liten hörna på denna blogg. Först ut är ett foto från början av förra seklet. Den är lätt. En mor med dotter och en Dalmatiner.

Nästa är svårare. Jag funderar på om det kan vara en Cavalier King Charles Spaniel.

Tack vare Lisbeth har jag nu fått den korrekta titeln för Connie Barton. Rätt ska vara rätt och i detta fallet Mrs. Constance M Barton.

Godkänd domare inom följande;

• Sporting Group
• Hound Group
• Working Group
• Terrier Group
• Manchester Terriers (Toy)
• Best In Show
• Conformation - Misc Breeds
• Junior Showmanship - All Breeds

 Utöver detta blev hon så sent som februari 2008 godkänd domare på rasen  Dogues de Bordeaux.

What a lady!!